Förra inläggets titel kanske kräver en förklaring. Eller inte. Här kommer en i alla fall.
Jag gillar inte privatkopieringsersättningen. Ett av skälen är att den bygger på ohederlig argumentation.
Att kopiera för privat bruk, något som du äger, borde vara fullt tillåtet per default. Har någon några bra argument för motsatsen så skulle jag vilja höra dem.
Att göra en kopia av något du äger och ge till någon annan är en annan femma. Med nuvarande upphovsrättslagstiftning så är det olagligt. Alltså får jag inte bränna en cd med Beatles Help och ge till någon. Om inte...
Nu finns det ju då i URL ett undantag från "ensamrätt till exemplarframställning", nämligen "kopiering för eget bruk" eller nåt sånt. Detta innebär att upphovsmännen, väl medvetna om att de aldrig skulle kunna kontrollera kopieringen som sker privat eller mellan vänner, låtsas vara snälla och givmilda och lobbar igenom det där undantaget. Mot viss ersättning, naturligtvis.
Man har alltså tagit något i teorin olagligt men i praktiken omöjligt att lagföra och gjort det faktiskt lagligt för att kunna få pengar för det. Det tycker inte jag är ok. Då ser jag hellre att man helt förbjuder även privat kopiering.
lördag 24 juli 2010
Gör privatkopiering olagligt (igen?)
Tänk dig en tämligen normal företeelse som till exempel att medelst kopiator kopiera recept ur veckotidningar för att samla i en pärm. Man slipper förstöra tidningen, och kopieringspapper håller längre än glansigt veckotidningspapper (typ samma sorts papper som i Okej för de som inte vet). Och så kan man ju ha en receptsamling i sommarstugan också!
Tänk sen att försäljningen av veckotidningar sjunker pga att många inte bara kopierar till den egna pärmen utan även till svågern och Kerstin på kontoret. De köpte ju ändå bara tidningen för recepten, och nu behövs ju inte det när de får dem gratis.
Det här är såklart ett stort problem. Det är illa nog att folk kopierar till sig själva istället för att köpa dubbla ex av tidningen (en hemma, en på toaletten), men det är kopieringen till vänner och kollegor som verkligen ställer till det. Försäljningen rasar! Men det finns inte så mycket att göra åt det. Hur ska nån kunna hålla koll på om folk kopierar recept till varandra? Det går ju inte! Hur ska veckotidningsutgivarna... eh, jag menar receptskribenterna få betalt!
Men... vänta lite nu.. Tänk så här: istället för att försöka stävja olovlig kopiering, varför inte vända på steken. Gör så att det blir TILLÅTET att kopiera recept till sommarstuga, vänner och kollegor. Ta sen ut en AVGIFT för att kompensera veckotidningsutgivarna.. förlåt, receptskribenterna för den uteblivna inkomst de i ren och skär givmildhet drar på sig. En avgift? På vadå? Jo, serru. Kopieringspapper.
För varje kvadratcentimeter skrivyta så kan man ta ut, tja, 0,05 öre. Låter det bra? Det blir ungefär 30 öre/A4. Helt ok. Och så delar Recepticon ut pengarna till veckotid.. eh, receptskribenterna. Kanon!
Tills de upptäcker att folk börjar ta bilder av recepten med sina mobiler istället, och mms:ar till sina vänner och kollegor... What to do? What to do..?
måndag 19 juli 2010
Varför vill Copyswede ha pengar för hårddiskar?
Copyswede är namnet på en organisation får pengar för varje tom cd, kassett m.m som du köper. Det är en sorts "skatt" som läggs på när dessa medium säljs i den s.k detaljhandeln. Anledningen är att någon kom på att artister förlorar pengar om du kopierar t.ex en skiva du har köpt, för att ha en kopia i bilen eller helt enkelt vill att den ska hålla längre än vad nu livslängden på en cd är. Oavsett vad man anser om att artister automatiskt ska få pengar för man KAN kopiera deras skivor (de flesta använder väl sina cdskivor för att spara exempelvis semesterbilder och annat) så finns det nån sorts logik i resonemanget. Säkert har det gjorts någon undersökning som visade att tillräckligt många faktiskt kopierade just musikskivor för att kunna motivera en generell ersättning. (Att det borde vara fullständigt självklart att man ska få göra kopior åt sig själv av något du har köpt är en annan diskussion.)
Nu har Copyswede upptäckt att folk inte köper tomma cd-skivor i samma utsträckning som tidigare och de har tappat en stor inkomstkälla. Folk lagrar inte musik på cd längre helt enkelt. Numera lagrar man sin musik på hårddisk, mp3-spelare eller i sin mobil. Mp3-spelaren tror jag redan ingår i de "format" som Copyswede har rätt att plocka sin avgift från, men jag kan ha fel.
Med cd-skivorna finns det som sagt nån sorts (felaktig, enligt mig) logik i att ta en avgift för. Folk kopierar en redan befintlig skiva så att ett nytt exemplar skapas. Fine. När det gäller hårddiskar och mobiltelefoner börjar logiken halta.
Kassettavgiften (som den kallas) bygger ju på ett beteende i kombination med ett lagringsmedium. Man kopierade en köpt skiva för att ha en backup eller möjligen så kopierade man en skiva från en kompis, något som är fullt lagligt. Ett nytt exemplar skapades och det ville upphovsmännen ha betalt för.
Numera köper många sin musik via t.ex iTunes och lagrar den på sin dator (på hårddisken). Men det är ju samma sak! Eller..? När du laddas ner en skiva från iTunes så finns den inte förrän den har lagrats på hårddisken. Filen på din dator ÄR originalskivan. Du har inte gjort en kopia i betydelsen "backup" eller "kopierat från en kompis". Det är denna lagring som Copyswede nu vill ha pengar för.
Applicerat på vanliga musikcdskivor så skulle det innebära att du får betala en extra avgift för själva skivan som musiken levereras på. 189:- för musiken och så en extra avgift för att kunna bära hem den i cd-asken. Låter det logiskt? Tänker jag helt fel?
Jag tycker som sagt att hela idén med en avgift för eventuell kopiering är helt befängd. Har du köpt en skiva så borde du få göra vad fan du vill med den. Jag har svårt att tänka mig att någon skulle acceptera en extra avgift på papper för att man KAN kopiera/skriva ut t.ex böcker på det. Men oavsett det så är en avgift på "den nya tidens lagringsmedia" fullständigt fel för beteendet som motiverade kassettersättningen finns inte på samma sätt idag.
PS. Notera att det här inte handlar om piratkopiering. Det handlar om laglig kopiering av material som du redan har betalat för. DS.
Nu har Copyswede upptäckt att folk inte köper tomma cd-skivor i samma utsträckning som tidigare och de har tappat en stor inkomstkälla. Folk lagrar inte musik på cd längre helt enkelt. Numera lagrar man sin musik på hårddisk, mp3-spelare eller i sin mobil. Mp3-spelaren tror jag redan ingår i de "format" som Copyswede har rätt att plocka sin avgift från, men jag kan ha fel.
Med cd-skivorna finns det som sagt nån sorts (felaktig, enligt mig) logik i att ta en avgift för. Folk kopierar en redan befintlig skiva så att ett nytt exemplar skapas. Fine. När det gäller hårddiskar och mobiltelefoner börjar logiken halta.
Kassettavgiften (som den kallas) bygger ju på ett beteende i kombination med ett lagringsmedium. Man kopierade en köpt skiva för att ha en backup eller möjligen så kopierade man en skiva från en kompis, något som är fullt lagligt. Ett nytt exemplar skapades och det ville upphovsmännen ha betalt för.
Numera köper många sin musik via t.ex iTunes och lagrar den på sin dator (på hårddisken). Men det är ju samma sak! Eller..? När du laddas ner en skiva från iTunes så finns den inte förrän den har lagrats på hårddisken. Filen på din dator ÄR originalskivan. Du har inte gjort en kopia i betydelsen "backup" eller "kopierat från en kompis". Det är denna lagring som Copyswede nu vill ha pengar för.
Applicerat på vanliga musikcdskivor så skulle det innebära att du får betala en extra avgift för själva skivan som musiken levereras på. 189:- för musiken och så en extra avgift för att kunna bära hem den i cd-asken. Låter det logiskt? Tänker jag helt fel?
Jag tycker som sagt att hela idén med en avgift för eventuell kopiering är helt befängd. Har du köpt en skiva så borde du få göra vad fan du vill med den. Jag har svårt att tänka mig att någon skulle acceptera en extra avgift på papper för att man KAN kopiera/skriva ut t.ex böcker på det. Men oavsett det så är en avgift på "den nya tidens lagringsmedia" fullständigt fel för beteendet som motiverade kassettersättningen finns inte på samma sätt idag.
PS. Notera att det här inte handlar om piratkopiering. Det handlar om laglig kopiering av material som du redan har betalat för. DS.
torsdag 2 juli 2009
Angående APB's metoder (their law)
Ingen har väl missat ståhejet runt Antipiratbyråns metoder för att komma åt bevisning i det första Ipred-fallet. Har ett dataintrång begåtts? Får man hyra en hacker? Är en lösenordsskyddad FTP-server publik?
Jag känner lite att dessa frågor skulle kunna vara helt irrelevanta, för som jag ser det så är APB's insamlande av "bevismaterial" fullständigt lagvidrigt, oavsett om det sker via BitTorrent, FTP (privat eller ej), Gnutella eller helt vanliga HTML-länkar. Såhär:
APB surfar in på Pirate Bay och hittar genast ett misstänkt objekt:
* Noll_Tolerans_SWEDISH_DVDRip_XviD-Miklo50
Typisk piratlänk. Det syns på användandet av stora och små bokstäver, huller om buller. Så skulle aldrig Anders Nilsson skriva. Men, man kan (tyvärr) inte fälla någon för att de har skrivit din filmtitel på ett forum. Här krävs bevis på att torrenten faktiskt i slutändan ger APB tillgång till just Noll tolerans och inget annat samt vilka som delar ut den.
Så, APB startar sitt loggningsprogram, klickar på länken och börjar tanka. Självklart har APB Anders Nilssons tillåtelse att ladda ner den här filmen, annars skulle de ju inte kunna hjälpa honom att sätta dit de som fildelar den! Duh.
Tiden går och snart så ligger hela filen (det var en zip) på APB's skrivbord, redo att dissekeras. Så, APB pekar med musen, dubbelklickar och..! Vad nu!? Det här var ju inte alls Noll tolerans! Det var The Statue från 1971. Oh well, tänker APB. Man kan inte ha tur jämt. Så han börjar kolla övriga Noll tolerans-länkar, väntar lite till och hittar till slut vad han söker. En klockren DVD-rip av Anders Nilssons Noll tolerans. Och lite sköna IP-nummer fick de i trålen också! Sweet.
Vad innebär det här scenariot egentligen? Har APB gjort något olagligt? De letade efter pirater som fuldelade Anders Nilssons Noll tolerans. Första försöket misslyckades, men sen gick det bra! Alla glada.
Nja, riktigt så enkelt är det inte enligt min teori. Det APB gjorde först var att ladda ner ett verk de inte hade upphovsmannens tillåtelse att ladda ner. Det är mycket möjligt att Rodney Amateau eller Anis Nohra eller nån hade sagt att "Visst, det är inga problem! Det är helt ok att du laddar ner våra filmer i jakt på pirater." Men då bör väl det gälla generellt, att det är ok att ladda ner, bara man frågar i efterhand om det var ok.
För det är ju inte upp till upphovsmännen att avgöra vad som är lagligt eller ej. De kan naturligtvis välja att inte starta nån process mot, i det här fallet, Antipiratbyrån. Men innebär det att APB har laglig rätt att använda sådana metoder? Det blir inte mer lagligt med barnarbete bara för att barnet i fråga vill ha pengarna.
Med tanke på att det APB gör (till stor del?) är att ladda hem filer för fulla muggar i jakt på bevis så borde det ju rimligen inte vara alldeles ovanligt att de får andra filer i nätet än de tänkt sig. Varför är i så fall det ok om det inte är ok för "dig och mig" att göra samma sak?
* För att de raderar filerna direkt? Sure, det gör jag också! Oftast inom två-tre timmar.
* För att de representerar upphovsmän? Fine, jag är också upphovsman på jakt efter skurkar. Jag har bara inte hittat de än...
Är det någon som känner sig manad att krossa teorin? Jag är kanske helt ute och cyklar.
Jag känner lite att dessa frågor skulle kunna vara helt irrelevanta, för som jag ser det så är APB's insamlande av "bevismaterial" fullständigt lagvidrigt, oavsett om det sker via BitTorrent, FTP (privat eller ej), Gnutella eller helt vanliga HTML-länkar. Såhär:
APB surfar in på Pirate Bay och hittar genast ett misstänkt objekt:
* Noll_Tolerans_SWEDISH_DVDRip_XviD-Miklo50
Typisk piratlänk. Det syns på användandet av stora och små bokstäver, huller om buller. Så skulle aldrig Anders Nilsson skriva. Men, man kan (tyvärr) inte fälla någon för att de har skrivit din filmtitel på ett forum. Här krävs bevis på att torrenten faktiskt i slutändan ger APB tillgång till just Noll tolerans och inget annat samt vilka som delar ut den.
Så, APB startar sitt loggningsprogram, klickar på länken och börjar tanka. Självklart har APB Anders Nilssons tillåtelse att ladda ner den här filmen, annars skulle de ju inte kunna hjälpa honom att sätta dit de som fildelar den! Duh.
Tiden går och snart så ligger hela filen (det var en zip) på APB's skrivbord, redo att dissekeras. Så, APB pekar med musen, dubbelklickar och..! Vad nu!? Det här var ju inte alls Noll tolerans! Det var The Statue från 1971. Oh well, tänker APB. Man kan inte ha tur jämt. Så han börjar kolla övriga Noll tolerans-länkar, väntar lite till och hittar till slut vad han söker. En klockren DVD-rip av Anders Nilssons Noll tolerans. Och lite sköna IP-nummer fick de i trålen också! Sweet.
Vad innebär det här scenariot egentligen? Har APB gjort något olagligt? De letade efter pirater som fuldelade Anders Nilssons Noll tolerans. Första försöket misslyckades, men sen gick det bra! Alla glada.
Nja, riktigt så enkelt är det inte enligt min teori. Det APB gjorde först var att ladda ner ett verk de inte hade upphovsmannens tillåtelse att ladda ner. Det är mycket möjligt att Rodney Amateau eller Anis Nohra eller nån hade sagt att "Visst, det är inga problem! Det är helt ok att du laddar ner våra filmer i jakt på pirater." Men då bör väl det gälla generellt, att det är ok att ladda ner, bara man frågar i efterhand om det var ok.
För det är ju inte upp till upphovsmännen att avgöra vad som är lagligt eller ej. De kan naturligtvis välja att inte starta nån process mot, i det här fallet, Antipiratbyrån. Men innebär det att APB har laglig rätt att använda sådana metoder? Det blir inte mer lagligt med barnarbete bara för att barnet i fråga vill ha pengarna.
Med tanke på att det APB gör (till stor del?) är att ladda hem filer för fulla muggar i jakt på bevis så borde det ju rimligen inte vara alldeles ovanligt att de får andra filer i nätet än de tänkt sig. Varför är i så fall det ok om det inte är ok för "dig och mig" att göra samma sak?
* För att de raderar filerna direkt? Sure, det gör jag också! Oftast inom två-tre timmar.
* För att de representerar upphovsmän? Fine, jag är också upphovsman på jakt efter skurkar. Jag har bara inte hittat de än...
Är det någon som känner sig manad att krossa teorin? Jag är kanske helt ute och cyklar.
fredag 15 maj 2009
"Det var dom som började!"
Ok. Nu har jag inte skrivit nåt på typ sjuttio år, och det blir inte så mycket nu heller :) Vill bara kommentera Ulrika Karlssons (m) uttalande i DN angående det snara införandet av datalagringsdirektivet.
Hon går ut starkt med att skylla ifrån sig på Bodström:
"Vi har inget att välja på, direktivet är bindande. Men vi har nu hamnat på miniminivån vad gäller lagringen."
Sen försöker hon få det till att de i alla fall gör minsta möjliga:
"[...] vi har ju varit kritiska till datalagringen och tycker det är rimligt att landa på miniminivån. Helst skulle vi inte vilja se det alls."
Inte vilja se det alls... mmm..? Då finns det ju bättre sätt än att driva igenom skiten. Kan man tycka. Nåväl. Sen kommer det intressanta:
"Såväl integritet som effektivitet måste vägas in i detta, säger [Ulrika Karlsson]. Som exempel nämner hon ett telefonsamtal från en brottsling till en annan. Det kan vara effektivt för brottsbekämpningen att telefonsamtalets slutplats (var den misstänkte brottslingen geografiskt befinner sig när telefonsamtalet avslutas) kan slås fast - och inte bara den plats där brottslingen befann sig när samtalet påbörjas. I ett sådant fall kan det enligt Ulrika Karlsson finnas fog att tona ned integritetens betydelse."
Då ska vi se. Hon pratar alltså om ett direktiv som hon egentligen inte vill införa, och hon slår sig för bröstet över att de infört en miniminivå. Ändå tycker tycker hon att det kan "finnas fog att tona ned integritetens betydelse" i vissa lägen. Ursäkta om jag verkar trög, men borde inte Ulrika, som "helst [...] inte [vill] se det alls", hålla integritetens betydelse på topp?
Hon går ut starkt med att skylla ifrån sig på Bodström:
"Vi har inget att välja på, direktivet är bindande. Men vi har nu hamnat på miniminivån vad gäller lagringen."
Sen försöker hon få det till att de i alla fall gör minsta möjliga:
"[...] vi har ju varit kritiska till datalagringen och tycker det är rimligt att landa på miniminivån. Helst skulle vi inte vilja se det alls."
Inte vilja se det alls... mmm..? Då finns det ju bättre sätt än att driva igenom skiten. Kan man tycka. Nåväl. Sen kommer det intressanta:
"Såväl integritet som effektivitet måste vägas in i detta, säger [Ulrika Karlsson]. Som exempel nämner hon ett telefonsamtal från en brottsling till en annan. Det kan vara effektivt för brottsbekämpningen att telefonsamtalets slutplats (var den misstänkte brottslingen geografiskt befinner sig när telefonsamtalet avslutas) kan slås fast - och inte bara den plats där brottslingen befann sig när samtalet påbörjas. I ett sådant fall kan det enligt Ulrika Karlsson finnas fog att tona ned integritetens betydelse."
Då ska vi se. Hon pratar alltså om ett direktiv som hon egentligen inte vill införa, och hon slår sig för bröstet över att de infört en miniminivå. Ändå tycker tycker hon att det kan "finnas fog att tona ned integritetens betydelse" i vissa lägen. Ursäkta om jag verkar trög, men borde inte Ulrika, som "helst [...] inte [vill] se det alls", hålla integritetens betydelse på topp?
fredag 27 mars 2009
Hår
Jag lyssnade på Christina Rosenvinge på Spotify nyss, och då tyckte jag att det lät lite som Juana Molina så jag kollade upp om hon fanns på Spotify, och det gjorde hon ju. Spännande va!?
Närå. Det roliga kommer när man jämför ett par av deras skivomslag. Juana Molina till vänster och Christina Rosenvinge till höger:
Det kan inte vara en slump. Sen så var de väl egentligen inte sådär jättelika musikaliskt trots allt. Men ganska. Och de har fint hår båda två.
Närå. Det roliga kommer när man jämför ett par av deras skivomslag. Juana Molina till vänster och Christina Rosenvinge till höger:
Det kan inte vara en slump. Sen så var de väl egentligen inte sådär jättelika musikaliskt trots allt. Men ganska. Och de har fint hår båda två.
onsdag 25 mars 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)