Angående APB's metoder (their law)

Ingen har väl missat ståhejet runt Antipiratbyråns metoder för att komma åt bevisning i det första Ipred-fallet. Har ett dataintrång begåtts? Får man hyra en hacker? Är en lösenordsskyddad FTP-server publik?

Jag känner lite att dessa frågor skulle kunna vara helt irrelevanta, för som jag ser det så är APB's insamlande av "bevismaterial" fullständigt lagvidrigt, oavsett om det sker via BitTorrent, FTP (privat eller ej), Gnutella eller helt vanliga HTML-länkar. Såhär:


APB surfar in på Pirate Bay och hittar genast ett misstänkt objekt:

* Noll_Tolerans_SWEDISH_DVDRip_XviD-Miklo50

Typisk piratlänk. Det syns på användandet av stora och små bokstäver, huller om buller. Så skulle aldrig Anders Nilsson skriva. Men, man kan (tyvärr) inte fälla någon för att de har skrivit din filmtitel på ett forum. Här krävs bevis på att torrenten faktiskt i slutändan ger APB tillgång till just Noll tolerans och inget annat samt vilka som delar ut den.

Så, APB startar sitt loggningsprogram, klickar på länken och börjar tanka. Självklart har APB Anders Nilssons tillåtelse att ladda ner den här filmen, annars skulle de ju inte kunna hjälpa honom att sätta dit de som fildelar den! Duh.

Tiden går och snart så ligger hela filen (det var en zip) på APB's skrivbord, redo att dissekeras. Så, APB pekar med musen, dubbelklickar och..! Vad nu!? Det här var ju inte alls Noll tolerans! Det var The Statue från 1971. Oh well, tänker APB. Man kan inte ha tur jämt. Så han börjar kolla övriga Noll tolerans-länkar, väntar lite till och hittar till slut vad han söker. En klockren DVD-rip av Anders Nilssons Noll tolerans. Och lite sköna IP-nummer fick de i trålen också! Sweet.


Vad innebär det här scenariot egentligen? Har APB gjort något olagligt? De letade efter pirater som fuldelade Anders Nilssons Noll tolerans. Första försöket misslyckades, men sen gick det bra! Alla glada.

Nja, riktigt så enkelt är det inte enligt min teori. Det APB gjorde först var att ladda ner ett verk de inte hade upphovsmannens tillåtelse att ladda ner. Det är mycket möjligt att Rodney Amateau eller Anis Nohra eller nån hade sagt att "Visst, det är inga problem! Det är helt ok att du laddar ner våra filmer i jakt på pirater." Men då bör väl det gälla generellt, att det är ok att ladda ner, bara man frågar i efterhand om det var ok.

För det är ju inte upp till upphovsmännen att avgöra vad som är lagligt eller ej. De kan naturligtvis välja att inte starta nån process mot, i det här fallet, Antipiratbyrån. Men innebär det att APB har laglig rätt att använda sådana metoder? Det blir inte mer lagligt med barnarbete bara för att barnet i fråga vill ha pengarna.

Med tanke på att det APB gör (till stor del?) är att ladda hem filer för fulla muggar i jakt på bevis så borde det ju rimligen inte vara alldeles ovanligt att de får andra filer i nätet än de tänkt sig. Varför är i så fall det ok om det inte är ok för "dig och mig" att göra samma sak?

* För att de raderar filerna direkt? Sure, det gör jag också! Oftast inom två-tre timmar.
* För att de representerar upphovsmän? Fine, jag är också upphovsman på jakt efter skurkar. Jag har bara inte hittat de än...


Är det någon som känner sig manad att krossa teorin? Jag är kanske helt ute och cyklar.

"Det var dom som började!"

Ok. Nu har jag inte skrivit nåt på typ sjuttio år, och det blir inte så mycket nu heller :) Vill bara kommentera Ulrika Karlssons (m) uttalande i DN angående det snara införandet av datalagringsdirektivet.

Hon går ut starkt med att skylla ifrån sig på Bodström:

"Vi har inget att välja på, direktivet är bindande. Men vi har nu hamnat på miniminivån vad gäller lagringen."

Sen försöker hon få det till att de i alla fall gör minsta möjliga:

"[...] vi har ju varit kritiska till datalagringen och tycker det är rimligt att landa på miniminivån. Helst skulle vi inte vilja se det alls."

Inte vilja se det alls... mmm..? Då finns det ju bättre sätt än att driva igenom skiten. Kan man tycka. Nåväl. Sen kommer det intressanta:

"Såväl integritet som effektivitet måste vägas in i detta, säger [Ulrika Karlsson]. Som exempel nämner hon ett telefonsamtal från en brottsling till en annan. Det kan vara effektivt för brottsbekämpningen att telefonsamtalets slutplats (var den misstänkte brottslingen geografiskt befinner sig när telefonsamtalet avslutas) kan slås fast - och inte bara den plats där brottslingen befann sig när samtalet påbörjas. I ett sådant fall kan det enligt Ulrika Karlsson finnas fog att tona ned integritetens betydelse."

Då ska vi se. Hon pratar alltså om ett direktiv som hon egentligen inte vill införa, och hon slår sig för bröstet över att de infört en miniminivå. Ändå tycker tycker hon att det kan "finnas fog att tona ned integritetens betydelse" i vissa lägen. Ursäkta om jag verkar trög, men borde inte Ulrika, som "helst [...] inte [vill] se det alls", hålla integritetens betydelse på topp?

Hår

Jag lyssnade på Christina Rosenvinge på Spotify nyss, och då tyckte jag att det lät lite som Juana Molina så jag kollade upp om hon fanns på Spotify, och det gjorde hon ju. Spännande va!?

Närå. Det roliga kommer när man jämför ett par av deras skivomslag. Juana Molina till vänster och Christina Rosenvinge till höger:



Det kan inte vara en slump. Sen så var de väl egentligen inte sådär jättelika musikaliskt trots allt. Men ganska. Och de har fint hår båda två.

The Bloody Beetroots feat Steve Aoki - WARP

WxAxRxP from Francesco Calabrese on Vimeo.

Vem styr egentligen..?

Mats Almegård tycker att Depeche Modes nya(?) video "Wrong" säger något om bilindustrin. Jag kan hålla med, men jag skulle nog vilja peka finger åt ett annat håll. Jag vet inte om det är IFPI eller RIAA som sitter i förarsätet eller om det är nån stackars artist som inte kan ta sig ur tänket att skivbolagen fortfarande vet vad de håller på med. Hur det än är med den saken så håll ut i dryga tre minuter så får du se hur det slutar.

"Rätt att bestämma över sitt verk"

Det här är också lite intressant. Producenten till Pusher 3, en av filmerna i TBP-målet, gillar inte att hans film används som bevismaterial. Det skiter distributören i. Det är nämligen den olovliga distributionen som är "on trial" här. Så mycket för allt snack om att "skaparen av ett verk måste SJÄLV få bestämma hur och i vilket sammanhang hans/hennes verk används".

Passa er Guillou och Marklund!

Herregud. Jag har inte orkat (ok, haft tid) att skriva om vare sig det ena eller andra på ett tag nu, speciellt inte TPB-rättegången. Som tur är finns det andra som har desto mer tid (och ork). En liten kommentar bara, för att visa den ocean som skiljer de åtalade och de åtalande.

Igår satt IFPI:s toppchef som vittne. DN refererar (intervjuar?) med bl.a följande citat:

"DN: Fildelningssajterna Grockster och Kazaa fälldes i domstol för några år sedan. Är Pirate Bay-fallet svagare eller starkare?

JK: Det är starkare. Behövs det mer än att de kallar sig för The Pirate Bay? Det fordras inte 14 dagar att avgöra fallet."

Det är alltså högsta hönset för skivbolagens intresseorganisation som anser att bara namnet på en tjänst (Inte ett företag. Inget registrerat namn. En H1-tagg i html-koden!) är fullt tillräckligt för en fällande dom. Bäva månde Jan och Liza.