Jag är för närvarande involverad i en FRA-diskussion (eller flera) med Göran Pettersson(m) på dennes blogg, och det är väldigt trevligt att någon faktiskt tar kritik och oro på allvar, även om han antagligen helst vill ha semester.
Hur som helst så känns det lite som att pissa i motvind. Det blir mycket "tyckande" och lite reda argument. Frågan är vad man ska göra åt det, för till slut så blir man ju bara irriterad när samma fråga kommer gång på gång fast man tycker att man redan har svarat på den 20 ggr. Problemet är ju att en liten bisats i en fråga lätt kan tolkas som ett huvudargument och då dras det ett (minst) varv till innan man ens har fått klart för sig vilken frågan var.
Men, det är inte hela sanningen. Ofta är det nämligen helt enkelt så att svaren som ges inte klargör vare sig det ena eller det andra. Det hamnar lätt i just "jag tycker att lagen är balanserad gällande personlig integritet" medan åsikten gärna blir en annan i ett likvärdigt (enligt frågeställaren) scenario. Praktexemplet är så klart varför det är ok med massavlyssning av elektroniska brev men inte av pappersbrev.
Hos Karin, PM & Leo så ställs frågan: hur ska FRA fungera? Bland kommentarerna finns mycket tänkvärt. Marcus är bara rolig (och jävligt otrevlig).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar