onsdag 16 juli 2008

När anser FRA att ett mail "rör utrikes förhållanden"?

Karin Enström svarade igår på Maria Abrahamssons debattinlägg i Aftonbladet. Maria hade bl.a synpunkter på hur FRA:s kraftigt utvidgade befogenheter från att lyssna av radiovågor till att avlyssna alla kablar kan kallas "en anpassning" när mängden faktiskt berörda i ett svep tjugodubblas, eller hur regeringens "kontrollstationer" i sak inte förändrar någonting angående det intrång massavlyssningen innebär. Självklart så svarar Karin inte på något av detta utan babblar på med den vanliga geggan om att "vi har stärkt integriteten" och "vi behöver signalspaning".

Med tanke på att behovet av signalspaning sällan motsägs så är det väldigt tröttsamt att höra detta mantra utan att det någonsin konkretiseras. Hon säger att man inte skulle ha klarat sig utan signalspaningen och nu är det bra att den blir reglerad. Den springande punkten i detta är just "skulle ha". Signalspaningen som vi har idag funkar alltså utmärkt och visst ska FRA få fortsätta med den! Det som varken Karin eller någon annan har lyckats förklara är hur denna nya spaning på kablar kan motiveras med att spaning på radiovågor funkar bra. Äpplen och päron har sällan smakat så olika.

Jag har två aspekter som jag ofta (alltid?) saknar i debatten, och om de mot förmodan tas upp så får de aldrig nåt svar. Varsågod Karin:

1) För att spana i luften så behöver du bara sätta upp en mast och plocka in de signaler som passerar. Denna inhämtning är inte mycket att göra något åt, och den inkräktar inte heller nämnvärt på "vanliga svenskars" integritet. Det är svårt att begränsa radiosignaler, så sänder du från exempelvis Ryssland så går signalerna lika långt åt vårat håll som de går vidare in i Ryssland. Det krävs alltså ingen kolaboration med avsändaren eller några ingrepp i mediet som sådant.

Spaningen, som ni kallar det, i kabel går via privata företags ledningar och för att tjyvlyssna där så vill ni tvinga er på ägarna av dessa kablar och installera specifika maskiner som skall kopiera all information som passerar för att sedan (efter eventuell filtrering) skicka vidare till FRA där de kan fortsätta med sina sökbegrepp och vad det nu kan vara. Att kalla detta för att "göra lagen teknikneutral" är lika sant som att det är teknikneutralt att ha samma regler för bil- och flygtrafik. Dessutom så innebär det som sagt att ni måste göra ingrepp i hårdvaran som sköter sändningen vilket per definition gör att det inte längre handlar om spaning, utan om påtvingad inhämtning. Likheterna med traditionell signalspaning är minimala.

Vad anser du om denna fundamentala skillnad mellan radiospaning och kabelspaning? Om det nu är så att "vem som helst ändå kan avlyssna nätet", varför inte låta FRA göra det istället för att lägga alla dessa miljarder skattekronor på att installera maskiner hos operatörerna?

2) Om FRA (av "misstag") fångar upp exempelvis ett mail från en person i sverige till en annan person i sverige så skall det omedelbart förstöras. Sägs det. Om jag från Göteborg skickar ett mail via mitt gmail-konto till min Malmö-polares hotmail-konto, när anser sig FRA veta att detta rör sig om inrikestrafik? Mailet skickas från USA till USA, fast först går meddelandet från min dator via Glocalnets kablar så jag antar att det är där FRA snappar upp det (när det via Glocalnet passerar gränsen på väg till Googles servrar i USA). Mig veterligen finns det inget sätt att veta huruvida det i detta läge rör sig om in- eller utrikes trafik. FRA har ingen som helst möjlighet att veta om hotmail-adressen jag skickar till "öppnas" av en person som befinner sig i sverige eller i USA. Alltså, för att de ska kunna avföra mitt mail från listan över potentiellt misstänkt kommunikation, villket de enligt lagen är tvugna att göra, så måste de spara mailet för att sedan.., ja, vadå? Kolla om samma mail kommer tillbaka till sverige?

Såhär. FRA noterar att mitt mail går över riksgränsen, alltså är det potentiellt OK att "spana på det". Men eftersom de inte vet var mottagaren befinner sig så måste de förvissa sig om att mailet verkligen "tas emot" av någon utaför sveriges gräns. Hur gör man det? Mailet går ju inte raka vägen från min dator till mottagarens dator! Han/hon kanske inte kopplar upp sig förrän dagen efter. Så, tills min polare loggar in på sitt hotmail-konto så kan FRA inte veta om mitt mail är lovligt byte eller ej. Då är frågan: när min kompis loggar in och hämtar hem mitt mail från hotmail-servern i USA så går ju trafiken från USA till sverige, ergo "spaning = ok" enligt FRA. Men vad de enligt lag är tvingade att ha koll på är ju att jag, när jag skickade mailet, befann mig i sverige!

Vanligen så ser man väl i ett mail (i header-infon) vilka servrar det har passerat, även om jag gissar att detta varierar stort från mailserver till mailserver. Då kan FRA säkerligen kolla denna header-information när mailet återvänder till sverige och då avfärda det som inrikes korresponens.

Men om mottagaren inte kollar sin mail på flera veckor, vad gör FRA då? Ligger mitt mail i limbo (flaggat som "eventuellt utrikes") tills min vän bestämmer sig för att logga in? Enligt den info de har (mitt mail gick ut från sverige till USA) så får de ju spana på det, men eftersom de även måste veta var mottagaren befinner sig så kan de ju inte göra något åt det. De kan ju omöjlilgt veta om min polare har tagit emot mailet utomlands eller om han helt enkelt inte har kollat sin mail.

Den enkla frågan blir: när anser sig FRA veta om ett mail är in- eller utrikes trafik och därmed förbjudet eller ok att spana på?


Sen så undrar jag hur Dennis Töllborg tänker när han uttalar sig sålunda:
För det första så tar NSA (National security agency i USA) rubbet. Vartenda mejl. Då kan man tycka att det är bättre om någon som kan den svenska kontexten gör det än en amerikan. NSA kommer att kunna släppa Sverige då.
Med samma logik så är Töllborg med andra ord förespråkare för att föräldrar köper ut sprit till sina 14-åriga döttrar, för om inte de gör det så gör ju nån annan det! Då är det bättre att nån som kan sin tonårsdotters kontext gör det, så kan langarna släppa det..

Ingvar Åkesson och Wilhelm Agrell utalar sig snarlikt i samma artikel:

Ingvar Åkesson påpekar också att det faktum att nättrafiken flödar över olika länders gränser innebär att utländska underrättelsetjänster kan avlyssna svenskarna.

I dag får FRA bara spana i etern. Från och med årsskiftet får de tillstånd att avlyssna kabelbunden trafik, något som enligt Wilhelm Agrell redan förekommer i flera andra länder.
Även Mr Tolgfors stämmer in i "du är ändå avlyssnad av andra så du kan lika gärna låta oss göra det också"-kören:
Företagen kan heller inte som påstås i debatten flytta för att på så sätt kringgå servrar, eftersom signalspaning bedrivs av andra länder.

Det börjar bli trångt i sandlådan.

Inga kommentarer: